Sol + skräpmat + skräphumör

”TRY 666”?

Så löd registreringsskylten på en bil jag sprang förbi. Frågetecknet har jag adderat pga passande. 

Dagen idag har varit solig, jag har varit ute och ätit både lunch och fika. 90-grammare och en lakritsdaimstrut. Kaffe i termos och slutet av en ljudbok. Boken var inte bra alls faktiskt, men jag har lyckats lyssna på hela och det har bara hänt ett par gånger tidigare. 

E har sovit. Kortare än vad vi båda önskat tack vare en skrikbebis i centrum och sen en skällhund i Ekoparken. 

Jag har haft mycket tid att tänka. Och formulera tankar. Och eftersom jag inte haft nån att snacka med så har de tankarna stått helt oemotsagda. Inte bra idag. 

Så när H kom hemfrån jobbet hade jag jobbat ihop en stor frustration över stress och familjeadministration. Vi snackade, jag klädde jävligt motvilligt på mig löpkläderna och ångestfyllt kände jag ”jag vill verkligen inte springa”. Men sprang gjorde jag, för brukar ju bli bättre då. Men inte idag.

På rundan sprang jag förbi ovan nämnda registreringsskylt, en programledare jag inte gillar och en man som var så packad att han tog upp en hel trottoar. 

När jag kom hem var jag fortfarande lika sur. Efter jag fått mat likaså. 

Den här veckan bör ta slut nu. 

Annonser

”Man kan säga att 16-åringar måste gå ner i vikt”

Kan man säga till en 16-årig tjej att hon är för tjock och måste gå ner i vikt för att prestera bättre?

– Ja, det kan man säga. Allting handlar om hur man säger det hur man tolkar det, men ja det måste man kunna säga.

– Det gäller att vara försiktig med hur man uttrycker sig när det gäller konditionsträning, speciellt på damsidan. Tyvärr är det många som har fått ätstörningar. Men jag hade ingen aning om att det gick så här långt för Sarah då jag slutade i UIK efter den där säsongen.

Ur en artikel jag läste i SVT Nyheters app. 

Det handlar om en fotbollsspelare som fått ätstörningar som präglar livet efter att en fystränare uttalat sig om hennes kropp, att den inte presterar tillräckligt pga fett. Hon är 16 år. 

Jag får så ont i magen när jag läser detta. Ångesten kommer återigen krypande längst ryggraden och biter sig fast i brösthöjd. 

Vi är många som lever med ätstörningar, lindriga som allvarliga. Flera av oss har med oss dåliga erfarenheter från ungdomsåren och idrotten, jag från tiodansvärlden. Ibland blir kraven snudd på mobbing. 

Ätstörningar är inte ett tecken på svaghet, det är en konsekvens av samhällets orimliga krav på perfektion som präglat många hårt. Gör dig själv medveten. Det gäller inte att vara försiktig, det gäller att acceptera allas olikheter, oavsett om de mäter upp till dina ideal eller ej. Det gäller att se när någon gått för långt. 

Döm inte. Säg inte ”shit va smal du blivit” eller ”du tränar för mycket”. Fråga istället hur läget är, hur någon mår, hur dagen sett ut, vilka de träffat. Du får svar om du lyssnar. Stötta och var närvarande om du är orolig. 

Jag hoppas denna person aldrig mer får ett uppdrag som innebär att han har möjlighet att påverka en annan persons framtid igen. 

Att göra nåt: fortsättningen

Jag sitter framför datorn, det har inte hänt ofta på senare tid. Speciellt inte datorn inkopplad i min stora skärm, med externt tangentbord och en skitsnabb datormus. Jag känner att jag gör nåt. Nåt som kan gå från idé till avslut, jag bockar av och mår bra.

Just nu så planerar vi inredning hemma och jag kollar in IKEA, Ellos och HM Home. Dels för att de gör bra grejer numera, och dels för att ekonomin inte tillåter några utsvävningar. Här är mitt moodboard so far. OBS! Alltså inte en inköpslista. Jag lever på föräldrapeng.

ekby-osten-ekby-valter-vagghylla-vit__0165736_PE320744_S4.JPG

Ekeby Östen / Ekeby Valter. Enkelt och snyggt i år efter år.

Ikea PS 2017. Ikeas finaste nyhet!

hemlangtan-paslakan-orngott-blandade-farger__0418714_PE575749_S4.JPG

Hemlängtan.

stickat-paslakan-orngott-orange__0300044_PE426110_S4.JPG

Stickat. Passar lika bra till barn som till vuxna.

hemmahos-mjukleksak-gron__0454967_PE603109_S4.JPG

Hemmahos. En leksak till E som mamma och pappa tycker om.

lixhult-skap-gul__0441031_PE593249_S4.JPG

Lixhult. Hallskåp för smågrejer som blir stök när de ligger framme.

nissedal-spegel-svart__0458841_PE606078_S4.JPG

Nissedal. Till hallen. Sitta tillsammans med Ekebyhyllan och Lixhultskåpet.

draget-hylla-gron__0452826_PE601691_S4.JPG

Draget. SOM JAG HAR LETAT EFTER PRECIS EN SÅN HÄR HYLLA! Jag hittade den här bilden för minst ett par år sen och sen dess har jag googlat med besatthet efter den. Och så dyker den här upp. Ibland så vill det sig bara.

bjorksnas-soffa-med-dyna-gra__0414359_PE573035_S4.JPG

Björksnäs. Det är nåt visst med den här typen av soffor. Tänker tillbaks på kökssoffan hos gammelmormor i Merijärvi och myyyser på insidan.

hm_ställ_mässing.jpeg

Servettställ i mässing. En plats för posten.

hm_säng_gul.jpeg

Sicksackmönstrat påslakanset. Så snyggt. Och gult.

b4055500389213fedd17acb17945f5e0.jpg

Vägglampa Pien. Dessa har vi faktiskt precis köpt. Det var helt nödvändigt pga H inte kunnat läsa böcker i sängen på länge, och pga barn har vi typ inte möjlighet att läsa böcker förrän barnet sover.

Alltså rätt fina grejer för inte så mycket pengar. Men mycket grejer helt klart, inte behöver jag allt detta. Men det är fint att titta på. Och jag har fått göra det här blogginlägget från idé till avslut. Tack.

Med känslan som enda argument

Med mammaskapet kommer en massa nytt. För mig har en av de svåraste grejerna varit att känslospektrat breddas. Jag har blivit orolig och harig på ett sätt som ibland är begränsande. Speciellt i diskussioner. 

Det finns vissa saker jag känner oro inför när det kommer till E. Jag vill undvika vissa saker för att jag har en dålig känsla kring det. När logiken i undvikandet blir ifrågasatt så har jag inget starkare argument än en känsla. Jag kan heller inte släppa känslan om jag får logiska argument mot mig, utan fortsätter istället att vara orolig och sen arg om jag inte blir lyssnad på. 

Jag hatar detta. Jag känner mig begränsad av oron. Men den är där nu, som en ständig följeslagare som vinner över mig lite mer för varje dag. Nästan envis och nedbrytande som en manipulerande person man till slut inte orkar kriga mot nåt mer.

Går det att avfärdas för detta pga hormoner eller är det nåt annat? Och går det att få någon annan att förstå? För satan vad jobbigt det är att ha med sig, och att tvinga andra att leva med. Mu. 

Status och sinnesstämning

Kläderna väntar. Familjen väntar. Böckerna väntar. Vi väntar. Godiset i bb-väskan väntar. Vännerna väntar. Korgsängen väntar. Babynestet väntar. Adidasskorna väntar. Vagnen väntar. Bäckerna väntar. Kollegorna väntar. Vi väntar!

Jag har så mycket vatten i fötterna att de dallrar när jag går. Jag skämtar inte. 

Jag har ca 3 plagg jag fortfarande kan använda. Jag tvättar underkläder som en tok pga hälften av trosorna jag kan ha ligger nedpackade och redo i bb-väskan. 

Vi får äta upp det vi köpt som sambomat till bb så att det inte blir gammalt. Sen köper vi nytt, å så håller vi på så. 

Jag kollar så mycket på tv att det bokstavligen kryper i kroppen på mig och jag måste gå några varv i lägenheten. Sen blir jag trött och får sammandragningar och måste vila igen. 

Jag längtar efter regn pga det känns bättre att vara hemma så mycket som jag är då. Och så gillar jag olika sorters väder förstås. 

Jag vänder på kronorna pga man blir rätt fattig på föräldrapengen. 

Jag längtar efter en vanlig promenad. Jag drömmer om en löprunda. 

Jag suktar efter kött, ost och vin. 

Jag saknar omvärlden och sena kvällar. 

Men nu har jag bokat in oss på SÖS. Så senast på torsdag åker vi till förlossningen. 

Träningsfantasi

Det är få saker som jag tänker på mer än träning. Det finns en anledning: jag kan inte träna som jag vill och därför är det det enda jag vill göra. 

Träningsfantasi om löpning och svett
Jag i höstas. Nöjd efter löppass över bland annat Västerbron, ett mentalt hinder jag länge haft.

Jag vill springa, gå på Body Combat och svettas som fan. Jag tränar nu också. Inte lika mycket som jag skulle kunna, men jag promenerar, styrketränar och kör mammapass på SATS online  Det är ju ok men inte alls samma sak pga det är svårt att ta ut sig. Jag längtar efter det. 
Just nu använder jag mig av 3 träningappar:

SATS online

sats online

StrongMom

strong mom

Mammamage

mammamage
Jag har vatten i hela kroppen och benen ser ut som aldrig förr pga celluliter och annat djävulskap. Det är jobbigt för fåfängan alltså! Det är värt men samtidigt kämpigt att helt släppa kontrollen av vad som händer med kroppen och bara acceptera att inte kunna styra. Och extra jobbigt är det när omgivningen gör en påmind om hur kroppen ser ut väldigt ofta.

Mitt hemmagym
Mitt hemmagym! Gummiband – light från Intersport och medium från Casall – hantlar på 3 kg, pilatesboll och yogamatta.

Jag har med mig ett gummiband att träna med när jag åker iväg. Det går att göra mycket med ett sånt och en matta. Det är bara disciplinen som ska till då och det blir allt svårare med den ju längre tiden går. Jag vet att jag måste prioritera träningen för att inte ha ont nu eller få det kämpigt efter. Jag vill ju kunna nysa och hoppa utan att kissa på mig lite varje gång. 

Tjüss!