Megalopp är inget för min kropp

Maraton, halvmara, triatlon och svenska klassiker – känns som alla har gjort ett megalopp. Men inte jag. 

När jag började springa för 10 år sen så var det inte jättemånga i min bekantskap som antog utmaningen med långdistans. Det var få, ofta ovanligt vältränade eller ”sega” personer, som gjorde nåt eller några sånna lopp. Men det har onekligen hänt nåt. Folk går rekordsnabbt från soffpotatis till att åka runt i världen och springa olika balla maratonlopp. Jag ska inte sticka under stol med att jag, i vanlig ordning, också vill hänga på trenden. Men i en tid då jag knappt kan fullfölja ett friskispass pga min instabila postpartumkropp så släpper jag den tanken för nu. 

Då är det väldigt skönt med artiklar som talar om för mig varför en helt vanlig 5 kilometersrunda är det bästa som finns. Läs det här:

With a growing obsession over distance races, and a focus on completion rather than competition, 5Ks have somehow lost a lot of their badassiness. They have become little more than a gateway drug for marathons. The prevailing mentality is to go longer and longer and longer, until one day you find yourself down six toe-nails, dressed head to toe in compression gear, contemplating your first 50-K ultra over a morning bowl of chia seeds. Stop! Listen to me.

Ja! Jag känner ba JA! Precis så vill jag tänka. Jag vill inte bara springa hela tiden, det är ju inte ens kul! Ha!

Läs hela artikeln här

Sol + skräpmat + skräphumör

”TRY 666”?

Så löd registreringsskylten på en bil jag sprang förbi. Frågetecknet har jag adderat pga passande. 

Dagen idag har varit solig, jag har varit ute och ätit både lunch och fika. 90-grammare och en lakritsdaimstrut. Kaffe i termos och slutet av en ljudbok. Boken var inte bra alls faktiskt, men jag har lyckats lyssna på hela och det har bara hänt ett par gånger tidigare. 

E har sovit. Kortare än vad vi båda önskat tack vare en skrikbebis i centrum och sen en skällhund i Ekoparken. 

Jag har haft mycket tid att tänka. Och formulera tankar. Och eftersom jag inte haft nån att snacka med så har de tankarna stått helt oemotsagda. Inte bra idag. 

Så när H kom hemfrån jobbet hade jag jobbat ihop en stor frustration över stress och familjeadministration. Vi snackade, jag klädde jävligt motvilligt på mig löpkläderna och ångestfyllt kände jag ”jag vill verkligen inte springa”. Men sprang gjorde jag, för brukar ju bli bättre då. Men inte idag.

På rundan sprang jag förbi ovan nämnda registreringsskylt, en programledare jag inte gillar och en man som var så packad att han tog upp en hel trottoar. 

När jag kom hem var jag fortfarande lika sur. Efter jag fått mat likaså. 

Den här veckan bör ta slut nu. 

Måndag

Vårdagjämning. Vissa dagar känns längre än andra, kanske är idag längre? Jag vet inte men det känns så. Har inte gått utanför dörrn än så det kan ju bero på det. 

Det jag funderar på mest just nu är om jag ska byta ut Sats-kortet och skaffa Friskis-kort igen. De passen jag vill gå på börjar antingen kl 17 eller är på andra sidan stan. Och priset är för högt för min föräldrapeng. Känns inte roligt att ge 5% av pengen till Sats varje månad. 

Varför tänker jag ens på detta? Har nu övertygat mig själv. Det blir mys-Friskis-jympa från och med nu. 

Annars bra helg. I fredags var jag och min bästis K på Bio Rio. Vi drack deras billigaste vin och pratade om segt vardagsdepp som om vi vore 25 igen. Skillnaden nu väl egentligen att jag inte fixar mer än 2 glas vin, inte röker och var hemma kl 20.

På lördagen vaknade jag upp jäkligt tidigt pga E. Han snackade och åt nån timme, sen somnade vi om så nära vi kunde komma varandra han och jag medans H gjorde frukost. Sen panikstäd och matlagning inför kompislunch. Gjorde standardsmaten Carnitas, med broioche från Garant, picklad rödlök från Hemköp Hornstull, egen salsa, egen mangodressing och kanariska potatisar. Lunchen var god och sjukt trevlig pga sällskapet. Sen var jag hemma resten av lördagen, fick en paus när H och E gick ut en sväng på kvällen. Stickade klart en raggsocka till H, får se om det blir en till. 

Igår promenerade jag med bästisarna K och S till Nytorget, drack dyrt kaffe på Urban Deli, sen en till kaffe på Gateau Hornstull. #fikaärlivet

Så sprang jag. Följer ett träningsprogram och bygger upp kroppen igen efter grviditet, förlossning och 2 operationer. Igår blev det strax över 3 km med 1 min jobb/1 min gång med medelfart på 8,19 min/km. 

Det var så skönt att jag vill springa idag igen. Hoppas den känslan är kvar när H kommer hem från jobbet. Tills dess försöker jag kolla på Game of Thrones. Vill grotta ner mig i den serien, hittills fattar jag ingenting. Men nu sitter jag fast i soffan pga E kan bara sova när han ligger på mig, så jag kollar vidare och försöker fastna. 

Livspuzzzel

För varje vecka ger jag upp mer å mer. Min kamp mot det typiska småbarnsföräldralivet. Jag inser att jag är en sån, känner mig mindre unik och mer lik den där människan jag alltid tyckt lite synd om. 

Jag har börjat att lägga livspussel. 

För att få ihop det så måste jag börja livspussla. Jag mår inte bra av att tiden bara går utan att orkar jag träna eller äta som jag vill. Jag fixar inte att känna mig dum och trött i onödan. För det går att må bra och göra det jag gör om dagarna.

Det första steget är matlista. Vi bestämmer alltså veckans middagar en vecka i taget. Den här veckan har vi ätit:

  • Onsdag: blomkål- och palsternackssoppa
  • Torsdag: äta på stan pga vernissage
  • Fredag: fiskbiffar med chili + sallad med mango, tomat, grönsallad och avokado
  • Lördag: tapas + glass/hallon/mandel till dessert
  • Söndag: italienska köttbullar + tomatsås + sallad med mozzarella, avokado och tomat

Vi har hållt oss till det planerade, men enstaka undantag såsom byte av nån grönsak här å där. 

Planen för näst veckan är nu satt också:

  • Måndag: bönfärssås med sallad
  • Tisdag: linssoppa med potatis
  • Onsdag: kolja med grönsallad, fetaost och rödbetor
  • Torsdag: pizza med mozzarella och iberico
  • Fredag: pasta med chorizitos och mozzarella
  • Lördag: kompislunch 
  • Söndag: svampsoppa

Målet är att minska stress och utgifter och att öka fokus på hälsa. Vi vill få in mer träning och då behövs tid. Jag har varit på Sats 2 gånger efter förlossningen och jag kämpar med att få in fler pass. Snart kommer det bli lättare att träna ute också, vilket kommer att hjälpa. 

Jag vill också få tid till att äta ännu bättre, sy och träffa folk jag gillar. Men en sak i taget nu. 

Färdig!

Hade ett Bodycombat-pass bokat på Sats Liljeholmen. jag var trött, E sov och behöbvde vakna och äta innan jag kunde gå nånstans. Jag bokade av passet, som jag oftast gör, och satt kvar i soffan. som jag också oftast gör.

Men! Sen fixade jag inte med degandet, och H gjorde det svårt för mig att skippa träningen genom att ta E på promenad. Så jag har sprungit igen. Kör en 5 kilometersplan med hjälp av Endomondo, och nu i början springer och går jag om vartannat. Det var så jag kom igång för ett gäng år sen, då med Nikes 5k running plan.

Och jag mår bra. Och jag är glad över mig själv. Och jag låter träningen ta lite tid. Jag passar på att återuppta Mammamage och stretchar som jag gjorde förr. Jag hoppas på att fortsätta men nöjer mig med att jag gjort detta nu. 

En liten seger för mig. Jag säger som Arja Saijonmaa: jag vill tacka livet

Utvecklingssteg 5

Det händer så sjukt mycket med E nu. Alltså barn har ju en extrem utvecklingskurva, men ibland slår det mig lite extra hur galet det faktiskt är. 

Nu är vi mitt i en stormig period, E är alltså lite extra ”fussy” som det står i Wonder Weeks-appen. Antar att jag kommer att ångra att jag skriver det här, men det känns inte så fussy. Det är mycket som ska läras in, på listan över vad som kan hända står bland annat:

  • Visar intresse för personer som ”är annorlunda” jämfört med det som ”är normalt”. 
  • Visar stort intresse för detaljer såsom dragkedjor, lappar och klistermärken. 
  • Lyfter på saker för att se om det finns nåt under. 
  • Försöker knyta upp skosnören. 
  • Kastar saker för att se vad som händer. 
  • Stoppar mat i munnen på andra. 
  • Kopplar ihop ord med handlingar. 
  • Blåser luft. 
  • Protesterar när mamma eller pappa går ut ur rummet. 
  • Härmar ljud med tungan. 
  • Står upp med lite hjälp eller drar sig själv till stående position.

E reser sig och står med hjälp, pillar och äter på alla lappar han kommer åt, härmas och protesterar när vi går. Han gillar att träffa folk nu och gillar sina nya sovrutiner – läggdags ca 20-21, matning vid 23-00 och sov igen. 

Det senaste är även att han drar av sig strumporna så fort han kan och gillar när vi leker tittut. Han vill fortfarande inte ligga på mage och har bara rullat bara runt ett fåtal gånger. Han har också börjat vakna och gråta när jag ska flytta över honom till hans egen säng vid läggdags, den utvecklingen gillar jag inte särskilt. 

Min största utmaning just nu är att hitta en rutin för träning. Passen jag gillar på min SATS-anläggning ligger för tidigt för att H ska hinna hem och det är mörkt och kallt att springa på kvällarna. Jag kan träna med E men jag vill åt pausen och urladdningen som vanlig träning ger, och då får E gärna hänga med pappa istället. Kanske blir en av de där som måste gömma sig i vassen enligt SATS-instruktören förra veckan. 

Löpning – check!

Idag var jag ute och sprang. Eller ja, vad man nu kan kalla min lilla gå-och-spring-runda. Men jag gav mig ute med min app och min superreflexjacka och sprang lite för första gången sen graviditeten, alltså ungefär när Eldkvarn brann. 

Det var svinhalt och mörkt, inte perfekt, men nu har jag längtat för länge för att kunna vänta mer. Jag har ägnat så många drömmar åt detta och nu kändes det äntligen tillräckligt bra för ett test. Nu längtar jag till att få vara stark igen. Kämpa Thea!