Februarifoton: 16. En annan da’

Nu är det februari, årets motsvarighet till veckans sämsta dag = tisdag. Jag längtar tillbaka till Mallis. Vi hoppas på att få vara där ett tag i sommar. Dagens bilder kommer från senaste trippen: 17-24/6 2016.

Strandpromenaden i Cala Gat.

Stranden i Cala Gat är verkligen jättefin. Så även en del av den intilliggande byn. Dock inte värt att bo här, vi bodde i närheten – i Cala Agulla – 6 av 7 dagar och ångrade oss att vi valt det. Jag hade hellre bott i Port de Sóller, Port de Pollença eller Cala Figuera. Eller i Palma.

Hatten och jag i Port de Sóller.

De klassiska blöta tuttfläckarna på klänning efter bad i havet i Port de Sóller ❤

Carport i Port de Sóller. Får jag ha en carport nån dag så ska jag överväga att måla den i gult.

Palm och kärlekspar med bebis på g i Port de Sóller.

Trädgårdar! Denna hittade jag bakom ett högt staket i Sóller.

I den här lilla gränden i Sóller hittade våra vänner en restaurang som tog emot 6 vuxna och 4 barn på drop-in-lunch. Casa Alvaro heter den.

Favoritställe i Palma: restaurangen Quina Creu.

Kaftanen och jag i Palma.

Formentor, träden, stranden och vattnet.

Formentor och bergen.

Resan upp och ner för bergen innebär ångest och fascination.

Hänger på Onekligens februarigrej och postar ett foto om dan hela februari.

Mina toppappar

Jag är en sån som gärna testar nya digitala verktyg och tjänster. Som gravid och förälder öppnar sig en helt ny värld. Överflödet av information är stort och frågorna från sig själv och andra är många. 

Vilken vecka är du i? Hur många veckor är han gammal? När åt han senast? Hur länge sov han i natt? Vad var det jag skulle göra nu igen? Hur tränar jag bäckenbotten bäst? Etc osv. 

Jag testar gärna, men raderar också appar direkt om de inte funkar som jag vill. Tålamodet är inte topp. Jag använder dock inte bara appar för att hålla koll på livet med barn, jag har andra intressen  och behov också. 

Just nu använder jag dessa appar:

Baby Tracker: en app för koll på sömn, mat och annat som rör en bebis. Jag använder den för att se om vi kan se en rutin snart. Kolla in Baby Tracker på Facebook också


Mammamageträningsapp för mammakroppen. 

Drive: perfekt för att spara alla bilder på telefonen och dela med andra. 


Shim: påminner mig om att uppskatta mina nära och saker jag är med om. 


Preglife/Gravid & Baby: hjälpte oss hålla koll under graviditeten och informerar oss nu om utvecklingssteg etc. 

Libero: information och bonus. Inte ett dugg imponerad, en väldigt tråkig app. Men jag kan samla bonuspoäng så jag testar lite extra.  


Wonder Weeks: vi håller koll på utvecklingen med denna app. Bra pga den utgår från beräknat datum. 


Sleep & Noise Sounds: olika ljud som håller barnet sovande. Jag gillar regnljudet och havsljudet. 

Tradera: toppen under amningstuderna, speciellt på natten. 


Feedly: min reader, alla bloggar på ett och samma ställe. 

Truecaller: nummerupplysning och hjälper mig blockera säljare som ringer. Ovärdeligt pga är egenföretagare. 

Trello: projekt- och todoverktyget jag inte kan leva utan, varken på jobbet eller privat. 

Några är nya, andra välanvända favoriter. De flesta har jag blivit tipsad om så tack till er som känner igen ett bidrag <3. 

Tillbaka på SÖS med känsloös

Igår var det dags för samtal efter förlossningen hos Specialistmödravården på SÖS. Min förlossning slutade med akut kejsarsnitt efter igångsättning och 1 dygns kämpande. Samtalet gick snabbt pga jag inte upplevt det som nåt jobbigt att hantera i efterhand. Kände mig så trygg med personalen och borta i huvudet (pga ingen sömn eller mat under dygnet) att jag inte kunde göra mer. Jag ställde några frågor om egreppen i journalen och sen var jag nöjd. Kände nästan en sorts obekväm tystnad, det gör jag aldrig annars så att jag pladdrade på lite för säkerhets skull.  

Det som däremot var givande och känslomässigt var att vara tillbaka. Det var så fint att vara i miljön, se fönstret i förlossningsrummet och gå in genom förlossningsentrén igen. Alla dessa fina nya familjemedlemmar och föräldrar knäckte mig nästan.

I backen upp till sjukhuset lyste solen och nån hade dekorerat gångvägen med tygblommor.

Korridor mellan förlossningen och Pressbyrån. Här vankade vi fram i väntan på att igångttningen skulle sätta igång. 

Fönstret direkt till vänster om armaturen var vårt. Tittde ut genom så så ofta jag kunde under förlossningen. Såg dagsljus, natten och folk som kom och gick. 

Entrén! En mäktig känsla att få gå in här igen. 

Det enda jag ifrågasatt såhär efteråt var hur de hanterat förlossningsbrevet. Jag förutsatte att det lämbades över från förlossningen till BB när vi flyttades, men tror att det kan ha missats. Det enda jag nämnde som en oro var amningen och det var det enda som hanterades mindre bra av ett par barnmorskor. Konsekvensen av det blev att jag kände mig utsatt, blev ledsen och inte sov på en hel natt.

Min upplevelse av SÖS var väldigt bra, min sambo säger samma sak. Det var ostressat och tryggt för oss och jag väljer gärna det vid en eventuell nästa förlossning. 

Hur framställs gravida kvinnor i preggotidningar?

På en av mina favoritbloggar Baking Babies finns ett inlägg med samma rubrik som här: Hur framställs gravida kvinnor i preggotidningar?

Siffrorna och slutsatserna som lyfts i inlägget är störda:

– 38% av all reklam handlade om utseenderelaterade produkter, 85% av dessa handlade om graviditetsrelaterat utseende.

– De fysiska förändringar som kroppen genomgår under en graviditet är något som behöver fixas till eller ordnas upp.

– 18 % av alla bilder i tidskrifterna framställde gravida kvinnor på ett sexualiserat sätt.

Under graviditeten kämpade jag med det faktum att jag inte ägde min egen kropp. Att bebis tagit över kontrollen och behövde min kropp för att växa var svårt men såklart ok. Att andra, nära och okända, tyckte att det var ok att kommentera och dömma ohämmat var ännu svårare och helt galet men sant.

Mycket tyder på att det kommer fortsätta nu såhär post-graviditet. Jag har redan fått frågan om jag kommit tillbaka till formen, då hade det gått ca 2 veckor. Jag antar att jag får skärpa mig nu och se till att mitt kejsarsnittssår läker fortare så att jag kan börja springa milen inom kort. Fast iof, banta kan jag ju börja göra redan nu. Skönt. 

Saker jag kanske kommer ångra att jag sagt och saker jag vill hålla på

Innan man går igenom någonting så går det ju inte att förstå vad det innebär och hur det känns. Inga konstigheter varken när det gäller att springa en mil, ställa upp i en talangjakt eller föda barn/vara förälder.

Nu sitter jag här och väntar på att få komma in till BB på SÖS och sätta igång min förlossning. Den här väntan känns längre än någon av de 2 veckor jag gått över tiden. Det lämnar en del utrymme för att tänka på saker. En typiskt sån sak är allt som sagts (läs: jag sagt) om förlossning och föräldraskap fram till idag.

  1. ”Jag ska alltid prioritera att måla naglarna”. Detta ska jag ha sagt för ett gäng år sen, det fick jag påtalat av 2-barnsmamma och kompis i början av min graviditet. Det hade nog stört lite. Jag ångrar att jag sa det, även redan innan jag blev gravid faktiskt.
  2. ”Jag ska aldrig tvinga mina vänner äta middag/kalasa med mig kl 17 varje gång vi ska ses.” Detta kommer jag tvinga mig själv komma ihåg pga ego.
  3. ”Man går inte i bredd med barnvagnar, så är det bara.” Detta står jag fast vid för alltid. MEN! Jag till viss del vill ge igen för alla de gånger jag fått stanna upp under min graviditet pga andra – alltså barnvagnslösa kontorsmänniskor – inte kan låta bli att gå bredvid varandra. De hastar fram så pass att de inte ens märker om de råkar komma åt en gravidkropp på vägen dit de ska.
  4. ”Jag kommer ha barnvakt råtidigt för att man måste vara sig själv också.” Här ger jag mig själv utrymme att omvärdera uttrycket råtidigt. Nu vill jag inget annat än att träffa och hänga med min son.
  5. ”Jag ska inte förvänta mig att de som vill träffas ska komma till mig.” Sanningen är att när man blir förälder så har man andra förutsättningar. Problemet är att de förutsättningarna är mina, ingen annans, och därför ska andra inte behöva anpassa sig till mig. Så många gånger som jag som jag fått höra att ”det blir enklast om du kommer hem till oss”. Sant, men det blir inte roligast varje gång. Det här vet jag att jag kommer att behöva kämpa med, men säger jag det högt så blir det svårare att ge upp inför det.

Bonus: saker jag fått höra som jag gärna vill utmana irl:

  • ”Du kommer inte vara sugen på vin i början”. Hmm…
  • Den förväntade paniken på folk i mammagrupp. Värt att ge det en chans ändå.

Det blir spännande detta.

Status och sinnesstämning

Kläderna väntar. Familjen väntar. Böckerna väntar. Vi väntar. Godiset i bb-väskan väntar. Vännerna väntar. Korgsängen väntar. Babynestet väntar. Adidasskorna väntar. Vagnen väntar. Bäckerna väntar. Kollegorna väntar. Vi väntar!

Jag har så mycket vatten i fötterna att de dallrar när jag går. Jag skämtar inte. 

Jag har ca 3 plagg jag fortfarande kan använda. Jag tvättar underkläder som en tok pga hälften av trosorna jag kan ha ligger nedpackade och redo i bb-väskan. 

Vi får äta upp det vi köpt som sambomat till bb så att det inte blir gammalt. Sen köper vi nytt, å så håller vi på så. 

Jag kollar så mycket på tv att det bokstavligen kryper i kroppen på mig och jag måste gå några varv i lägenheten. Sen blir jag trött och får sammandragningar och måste vila igen. 

Jag längtar efter regn pga det känns bättre att vara hemma så mycket som jag är då. Och så gillar jag olika sorters väder förstås. 

Jag vänder på kronorna pga man blir rätt fattig på föräldrapengen. 

Jag längtar efter en vanlig promenad. Jag drömmer om en löprunda. 

Jag suktar efter kött, ost och vin. 

Jag saknar omvärlden och sena kvällar. 

Men nu har jag bokat in oss på SÖS. Så senast på torsdag åker vi till förlossningen. 

Vecka 41 +4

Eller vecka 40 +12. Jag har gått över 12 dagar. Senast torsdag är det dags för förlossning. Jag räknar med att det blir just på torsdag pga bebis inte visar tecken på att komma tidigare. 

Det är tufft att gå över tiden. Jag tycker synd om mig själv och vill gärna höra att det är synd om mig. Det gör det liksom lättare i denna kraftkamp mot kroppen att höra att andra förstår och att de gärna hjälper till.

Det som inte hjälper är ungefär det som Nina Åkestam förklarar i ett inlägg på Facebook nyligen. Hon har fått sitt barn och skriver om småbarnslivet, att det är coolt med tufft, och att hon ofta får höra att ”det är så härrrligt också”:

”Det blir också bättre av att prata med andra och få tips och råd. Men är det nåt man aldrig behöver, så är det att andra berättar för en hur man borde känna.”

”Jag förstår att den som säger så säkert bara vill hjälpa till och vara lite positiv. Men den som verkligen vill underlätta gör det genom att lyssna, oavsett vad som sägs.”

Konkret för mig så innebär det att Heja! och Kämpa! och ”Du är så stark!” och ”Du kommer inte komma ihåg detta sen när det är över” är toppen. Likaså tips om saker att äta och göra för att få tiden att gå eller förlossningen att komma igång. Oavsett om sakerna faktiskt hjälper eller inte så gör tipsen det. Att prata om saker som händer efter graviditeten är också bra. Pga ”inre målbild”, som profylaxinstruktören pratade om, är bra. 

Saker jag råder alla till att sluta säga till gravida är att ”det kommer gå så snabbt nu” eller ”det är snart över” eller ”ja men så är det” eller ”du är ju inte gravid så många gånger i livet” eller värst av allt ”Njut nu!”. 

Njuta?! Av?!

Fötter under graviditet
Ett par gravidfötter innan dagens utflykt och den riktiga svullnaden.

Nätterna och knäna är värst. Inför läggdags har jag ofta den där ångesten som man kan känna när man är förkyld eller hostig. Jag vet att jag kommer vakna flera gånger av total obekvämhet och ett sätt att undvika det är att stanna uppe så länge som möjligt. Trots att alla fattar att det bara gör allt värre. 

Knäna är så vätskefyllda att minsta rörelse gör ont. Jag har lidit av knäproblem sen nästan alltid, och blivit behandlad för det i långa perioder, men det här jag upplever nu är ingen lek. Att sätta sig på toan är en pärs.

I en Facebookgrupp jag är med i så fick jag nyss ta del av en förstföderska som skulle bli igångsatt. Hon var lite nervös och sökte stöd i gruppen. Hon fick en tid i Stockholm men när det var dags så fanns det inte plats för henne och hon blev hänvisad till Södertälje. Det skulle innebära en 2 timmars transport till förlossningen. Kostnad för taxi = 1000 kr och det hade hon absolut inte råd med. 

Hennes förtvivlan och rädsla var så tydlig, och reaktionerna på inlägget visar att hon är långt ifrån ensam om att behöva hantera en sån situation. Stödet i gruppen var enormt och allt gick tills slut bra, men att denna kvinna fick lägga energi på den typen av oro istället för förlossningen är förjävligt. Helt jävla oacceptabelt att kvinnor som ska FÖDA BARN får hasta omkring i timmar och spendera dyra pengar. 

Jag och min sambo har valt BB på SÖS, men sen dag 1 har jag varit inställd på att det vore en lyx att få föda där. Exklusivt liksom. 

Jag känner ett motstånd till att skriva detta omåttligt negativa och trötta inlägg. En annans klagomål är det mest ointressanta som finns, men den här gången tillåter jag mig själv. Jag har det jävligt jobbigt. Alla gravida kvinnor bör ges utrymme för att tycka att diverse är jobbigt. 

Nu är det dags för barnmorskan och info om så kallad ”induktion”, eller igångsättning som alla egentligen säger. Hoppas detta får bebis att bestämma sig för att själv bestämma och komma ut tidigare än torsdag. Helst typ nu.