”Jag tänker, har du något att säga? Säg det till mig. Jag kommer svara.”

Jag följer olika kvinnor i olika kanaler. Starka kvinnor. Vanliga kvinnor. Gemensamt är att de hjälper mig, oavsett hur mycket eller lite vi har gemensamt så hjälper de mig genom att bara dela med sig. 

De senaste dagarna har det varit extra påtagligt att dessa kvinnor, som även är mammor, får lägga en massa energi på skit från andra. Det finns nämligen ingenting som är enklare än att ha åsikter om hur andra lever sina liv med barn. 

Kommentarer om kroppar, form och yta. Dags att bli smal! Sluta gnäll!

Åsikter om hur länge man ammar. Kommentarer om barnens storlek – antingen är de för stora eller för små. Pikar om hur farligt det är att barnet kollar på ett avsnitt med Alfons eller Babblarna. Hjälp!

Antingen är man ledig för länge eller för snabbt tillbaka på jobbet. Gliringar om flitigt anlitade barnvakter. Varför vill du inte vara med ditt barn?! Hur långt ska det vara mellan barnen? Det är ju toppen med syskon. Men hur ska ni klara av att skaffa två barn på så kort tid?! 

Sluta! Slut dömma. Sluta hacka. Sluta mobba. Man får göra som man vill. Tjock som smal. Du får göra som du vill. Jag får göra som jag vill. Undrar du något? Snacka inte så mycket. Fråga istället.

Ps. Rubriken är ett citat av Elsa Billgren. Ds.

Annonser

Ibland hinner man inte ikapp


Den 5 maj klarade jag av första doppet. Vi samlades ett gäng från BVC-gruppen på Långholmens strandbad och vi var 2 st som hoppade i. Det var jäkligt kallt, men skönt efteråt. Inbillade mig att jag skulle bli nedkyld, men jag kände bara hur blodcirkulationen kom igång. Det kändes bra! Häromdan badade jag igen och det var skönare. Nu är säsongen igång! 

Inför doppet så genomgick jag min vanliga känslor av total panik. Jag ville verkligen inte visa mig i baddräkt inför våra kompisar. Men jag gjorde det. Jag älskar att bada och kroppen får stå ivägen för det. 

Efter doppet blev jag fotad i baddräkt och handduk, på kväll kollade jag på fotot och rasade. Och sen dess har det varit tufft. Hur gör man med kroppen? Jag har levt livet som att kroppen är nåt jag måste göra något åt, jag har gjort någonting åt den också men liksom aldrig på ett bra sätt. Jag är proffs på att banta men inte på att ha tålamod och jag kan inte gära sånt här bra. Dåliga dagar vill jag inte gå ut, dåliga dagar får jag ångest. Jag är liksom inte bättre än så. Tänker jag. 

Och där är jag. Jag putsar inga siffror när det kommer till det här, här är jag för svag. Här hinner jag inte ikapp resten av mina intellektuella ideal utan lever enligt samhällets ytliga normer. 

Hittade den här videon och det enda jag kan tänka är FAN VA BJUDIGT!

Mat till E

Jag har slutat amma! Det känns…speciellt. Det är skönt men jag saknar de stunderna då amningen var mysig. Och så minns jag bitandet, läckandet och alla som störde sig på offentligt ammande. A du fattar. 

Jag bestämde mig redan tidigt för att jag skulle börja sluta när E blev 6 månader. Det blev också så att jag inte räckte till + att det var väldigt tungt för ryggen att bära omkring på mina bröst. Så det blev bra liksom. Men att sluta amma är ingen lek, och om mitt svar på frågan ”men hur gjorde ni då?” målar upp det som en dans så är det inget annat än en försköning. Det var ett tag sen bara. 

”Men hur gjorde ni då!”

Jo. Sooo. Vi började med att byta ut byta ut ett par mål på dagen till ersättning på flaska. Ungefär samtidigt som detta började vi testa att ge E napp igen och DET FUNKADE! Vi vann över tummen!

Sen bytte vi ut varannat mål, och sista målet innan läggning blev gröt istället för amning. Det här var svårt. E gillade verkligen att ammas till sömns tålamodet testades, allas tålamod. Fan va lätt det var att bara ge efter och amma lite ändå, speciellt när jag va den enda som nattade vid den här tiden. Tröttman är en tuff och ovärdig motståndare. 

Efter ett par veckor så ammade jag inte alls på dagarna, alltså ungefär kl 7-19. Just det kändes inte så svårt, men att få bort nattamningen kändes helt omöjligt. Men vid det här laget sov jag ingenting pga E ville ligga nära mig och amma då och då hela nätterna, inget annat funkade och det kändes inte hållbart. 

Så när påsken kom bestämde vi oss för att jag skulle sova på soffan 2 nätter och att E skulle sova med sin pappa och lära sig ta flaskan. Jag va skitnervös, sov ingenting de nätterna, men det gick sjukt bra. Under omständigheterna helt smärtfritt. Typiskt. 

Sista gången jag ammade var på påskdagen när vi var hemma hos min mamma på middag. Då tryckte det på och jag behövde amma för min skull. Tänker i efterhand att det skulle va fint då att veta att det var sista gången, samtidigt som det säkert var lika bra att jag inte visste det för då hade jag säkert gråtit mig igenom det. 

E får fortfarande mest gröt och en del ersättning. Ibland får han köpelasagne, ibland får han hemlagat potatismos eller liknande. Till mellis äter vi olika men smoothie, avokado, frukt, majskrok eller min mat som oftast. Han sover i säng hela nätterna, med några få undantag. Han går och lägger sig ca kl 19, äter vid 23.30 och 5, och sen vill han gå upp ca 6.15. Det spelar ingen roll vem av oss som nattar eller matar. Jag känner ändå att vi lyckats med det vi gjort hittills. Phew. Ingen jinx nu då. 

Sömnuppdatering, del 3

Jag vill inte jinxa nåt, men hittills har det gått över förväntan bra med nya sovrutiner. E och hans pappa har sovit bra utan mig och amning i 2 nätter. Ikväll lyckades Es pappa natta E i egen säng, utan att han somnat i vår säng bredvid nån av oss innan. Dessutom ca 30 minuter tidigare än tidigare.

En megaframgång! Dessutom har jag inte ammat på över ett dygn nu, och det känns bra i kroppen. Jag firar med vin.

Separationsångest och sömnuppdatering, del 2

Kampen fortsätter och natt 2 på soffan har börjat. Den följer en kväll på soffan, då jag ätit, sovit och traderat här sen vi kom hem från påskhäng i Bagarmossen. Har sålt träningsklader på Tradera för 800 kr och köpt UV-dräkter och ett par jeans för till E för 330 kr. Jäkligt gött att rensa ur grejer och samveten. 

Natt 1 på soffan gick bättre för E och hans pappa än för mig. Jag sov typ ingenting. E var nöjd med flaska och sov lite längre än vanligt på morgonen. Var tvungen att amma en gång på eftermiddagen för min skull, det gjorde för ont till slut, men snart klarar vi oss utan amning också. 

Men natt 2 inleds alltså nu. Tack vare att jag sovit på soffan så är jag lite extra mörkrädd. Kollar på Påtaglig fara med bland annat Harrison Ford, på TV4. Det känns lyxigt att somna till tvn, trots att filmen inte känns skitkul alls. 

Sömn är ett eget jäkla kapitel av föräldraskapet jag aldrig kunde föreställa mig innan E kom. Försöker att inte låta sömnbristen förgöra mig, men fan vad jag längtar efter en hel natt. Nästan lika mycket längtar jag efter att inte vara en sån som tjatar om sin sömnbrist. 

Tack vare renoverande grannar (sen 2 veckor +) och tripp till Bagarmossen så ballade E ur helt av sömnbrist idag. Svär mig evigt trogen vår rutin och lovar heligt att fortsatt hålla mig till den. 

Separationsångest och sömnuppdatering

Det är påskafton, snart påskdagen, och jag sitter i soffan. Vi ska testa första natten utan amning och jag ska sova i vardagsrummet ett par nätter nu för att inte störa är det tänkt. Det känns lite tufft. Tuffare är jag trodde. Jag är van att sova samma rum som E och känner mig trygg med det. Nu ska jag helt plötsligt inte göra det. Hoppla hej.

Jag hoppas innerligt att detta betyder att jag ska kunna sova lite bättre. Det har varit riktigt dåligt med sömn på senaste, tiden flyter ihop men E och jag vaknar flera gånger per natt numera. Om detta test funkar nu så kommer jag iofs få en tidigare morgon än på länge, men kanske kan jag äntligen få sova fler timmar i sträck. Vår nya soffa från Mio gör det hela lite enklare iallafall, jäklar vad skön den är!

Önska oss lycka till nu! Jag behöver det.

 

 

 

 

 

Mamma, är lik sin mamma?

”Nu bajsar han!” 

Mormor – alltså min mamma och Es mormor – ropar från vardagsrummet till mig i köket. 

”Men! Tack, men nej tack för informationen!”

Är min spontana tanke innan jag kommer på att det faktiskt var väldigt BRA information. Jag kommer på mig själv. 

Mormor har sovit över och det har gått bra. Och nu såhär på förmiddagen är det ju jäkligt skönt med sällskap. Även om jag i vanlig ordning inte gillar att snacka på morgonen så har det funkat. Yes! 

Och så kommer jag på mig själv med att E kommer ju hamna där. Jag kommer bli jobbig på nåt sätt. Jag kommer säkert be om ursäkt för mig själv och flytta på mig för att inte vara ivägen. 

Den tanken är svår. Just nu känns bebislivet lite härligare än innan.