Livspuzzzel

För varje vecka ger jag upp mer å mer. Min kamp mot det typiska småbarnsföräldralivet. Jag inser att jag är en sån, känner mig mindre unik och mer lik den där människan jag alltid tyckt lite synd om. 

Jag har börjat att lägga livspussel. 

För att få ihop det så måste jag börja livspussla. Jag mår inte bra av att tiden bara går utan att orkar jag träna eller äta som jag vill. Jag fixar inte att känna mig dum och trött i onödan. För det går att må bra och göra det jag gör om dagarna.

Det första steget är matlista. Vi bestämmer alltså veckans middagar en vecka i taget. Den här veckan har vi ätit:

  • Onsdag: blomkål- och palsternackssoppa
  • Torsdag: äta på stan pga vernissage
  • Fredag: fiskbiffar med chili + sallad med mango, tomat, grönsallad och avokado
  • Lördag: tapas + glass/hallon/mandel till dessert
  • Söndag: italienska köttbullar + tomatsås + sallad med mozzarella, avokado och tomat

Vi har hållt oss till det planerade, men enstaka undantag såsom byte av nån grönsak här å där. 

Planen för näst veckan är nu satt också:

  • Måndag: bönfärssås med sallad
  • Tisdag: linssoppa med potatis
  • Onsdag: kolja med grönsallad, fetaost och rödbetor
  • Torsdag: pizza med mozzarella och iberico
  • Fredag: pasta med chorizitos och mozzarella
  • Lördag: kompislunch 
  • Söndag: svampsoppa

Målet är att minska stress och utgifter och att öka fokus på hälsa. Vi vill få in mer träning och då behövs tid. Jag har varit på Sats 2 gånger efter förlossningen och jag kämpar med att få in fler pass. Snart kommer det bli lättare att träna ute också, vilket kommer att hjälpa. 

Jag vill också få tid till att äta ännu bättre, sy och träffa folk jag gillar. Men en sak i taget nu. 

Annonser

Februarifoton: 25. Kvar från igår


Denna bild får symbolisera gårdagens kostval, val som sitter kvar sen igår. 

Kvar är middagen. Vi bestämde oss för att vi skulle få äta köpemat, gick på känsla och handlade från Käk i Hornstull. Hambugare med fries. Doppa pompa i ketchup och majjo. Mums!

Sen började kroppens kamp mot maten. Det var inget fel på maten, men jag blev sjukligt mätt och mådde inte bra. Kroppenen fick chocken – takeout knockout. 

Efter att lagat det mesta i matväg hemma länge nu så är vanan borta. Tänker: mådde jag lite sämre när vi handlade hem mat oftare? Svårt att säga, inte helt otroligt, men gårdagens middag ger mig fortfarande hurven. 

Hänger på Onekligens februarigrej och postar ett foto om dan hela februari.

Februarifoton: 22. På riktigt 

Nu ska jag tillbaka till min gamla mat – på riktigt.  Imorse: efterlängtad smoothiecomeback. 

Jag bantar inte. Jag är, därför äter jag. Men jag orkar inte fika varje dag längre. Buhu buhu? Nä sockret är bara tröttsamt. Nu vill jag bli glad, pigg och stark. 

Hänger på Onekligens februarigrej och postar ett foto om dan hela februari.

Jag säger upp denna måndag med omedelbar verkan

Dagen börjar med att jag inser att de nya grannarna flyttat in. ”NÄ NU RÄCKER DET FÖR I HELVETE!” Crash. Boom. Pang i golvet. 

Efter några minuter forsätter det i trapphuset. ”Du har varit vidrig idag!”. Jag öppnar dörren, ser inget, men lyssnar och håller koll. 

När jag kollar igen står de utanför min dörr. En ledsen tonårstjej och hennes pappa. Han håller henne i armen. Jag öppnar dörren och frågar om allt är ok. ”Nä, allt är verkligen inte OK!” svarar han och drar sin dotter mot trapporna. 

Mamman kommer ner från våningen ovanför och går raka vägen mot mig och ställer sig framåtlutat emellan. Hennes ansats mot mig göra att jag tappar andan. Hon förklarar att det var fel på dotterns eyeliner och att dottern därför inte vill gå till skolan. ”Hon är 14 år” får jag som förklaring. ”Hon måste ju gå till skolan.”

Jag förstår. Jag har varit 14 år och det var det svåraste jag gjort. Jag vände uppåner på världen många gånger och världen gjorde samma sak med mig. 

Jag fattar. Men att handgripligen dra ner ett barn för trapporna? Jag förklarade att det inte var ok för mig, att de hellre fick stå och väsnas i trapphuset.

Alla kan låta förjävliga och bete sig som svin. Alla kan bli provocerade. Det är lätt att tycka. Men jag kan inte avgöra vad som hänt från sidlinjen. Den del av konflikten jag fick ta del av var en kaosartad situation, tonåringen var ensam mot två vuxna som drog i hennes kropp och sa elaka saker. Det värderade jag som inte ok.

Väl hemifrån. På bussen luktade det bensin överallt. Framför mig sitter två trivselkvinnor och den ena förklarade för den andra att ensamkommande flyktingpojkar får förtur till lägenheter på Södermalm. Det visste hon minsann med säkerhet för det hade hon hört från sin väninna ”som är en säker källa”. Den andra kvinnan sa ingenting. Hon var tyst. De gick av och sa ”hej då!” till varandra.  

Paus i kaoset och fika på Newt med bästis. Gott. Lugnt. 

Kommer hem och ska äta lunch = kaoset tar vid igen. ⬇️

Äter 4 rostmackor i tystnad. 

Prokrastinera mera?

prokrastinering
En meme lånad från internet.

Från mitt älskade Wikipedia:
Prokrastinering (av latin procrastinare, av prefixet pro-, ‘framåt’, och crastinus, ‘till morgondagen’, av cras, ‘i morgon’)[1] eller uppskjutarbeteende innebär inom kognitiv beteendeterapi (KBT) vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av planerade handlingar, beslut och arbetsuppgifter, trots vetskap om att det kan leda till negativa konsekvenser.

prokrastinering
En meme lånad från internet.

Detta är det jag ägnar mig åt just nu. Allt som bara drabbar mig skjuts på framtiden. Det är tillåme så att jag glömmer grejer om jag inte skriver det i kalendern. Ett exempel på det är ett samtal till BB Stockkholm. Det är bra att ha med sig ett gäng grejer på resa när man är gravid. En massa grejer faktiskt, som om det inte vore nog
för oss gravida att tänka på. Här vill jag slänga in argument för suventioner och skattelättnader, tar det en annan gång.

En sån grej jag måste fråga om är medel mot svamp i underlivet (javisst!) pga det är tydligen inte ok att köra med vilken som helst. Gravid + varmt klimat =  trivsel för svampen. Känns som en onödig grej att strunta i, händer det så kan det ju bli jäkligt obekvämt. Men jag får det inte gjort bara. Jag tror jag behöver hjälp. Min sambo försökte köpa men han fick så många frågor om hur jag haft det med svamp tidigare som han inte kunde svara på. Han fick iaf med sig amningsinläggen jag också måste ha. 

prokrastinering
En meme lånad från internet.

Andra saker jag väntat för länge med är att fakturera (så jäkla dumt), ringa HM för att kolla varför jag inte får några aviseringar om paket som ligger och väntar på Hemköp, boka av en hotellnatt på Mallis, barnanpassning av badrummet, läsa motioner inför tisdagens BRF-stämma och boka fika med en bekant. Och blogga på min jobblogg Prodblog.se.

Hjärnan och kroppen börjar gå på lågvarv pga stundande semester och föräldraledighet. Kan jag skylla på det?