Ibland hinner man inte ikapp


Den 5 maj klarade jag av första doppet. Vi samlades ett gäng från BVC-gruppen på Långholmens strandbad och vi var 2 st som hoppade i. Det var jäkligt kallt, men skönt efteråt. Inbillade mig att jag skulle bli nedkyld, men jag kände bara hur blodcirkulationen kom igång. Det kändes bra! Häromdan badade jag igen och det var skönare. Nu är säsongen igång! 

Inför doppet så genomgick jag min vanliga känslor av total panik. Jag ville verkligen inte visa mig i baddräkt inför våra kompisar. Men jag gjorde det. Jag älskar att bada och kroppen får stå ivägen för det. 

Efter doppet blev jag fotad i baddräkt och handduk, på kväll kollade jag på fotot och rasade. Och sen dess har det varit tufft. Hur gör man med kroppen? Jag har levt livet som att kroppen är nåt jag måste göra något åt, jag har gjort någonting åt den också men liksom aldrig på ett bra sätt. Jag är proffs på att banta men inte på att ha tålamod och jag kan inte gära sånt här bra. Dåliga dagar vill jag inte gå ut, dåliga dagar får jag ångest. Jag är liksom inte bättre än så. Tänker jag. 

Och där är jag. Jag putsar inga siffror när det kommer till det här, här är jag för svag. Här hinner jag inte ikapp resten av mina intellektuella ideal utan lever enligt samhällets ytliga normer. 

Hittade den här videon och det enda jag kan tänka är FAN VA BJUDIGT!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s