Megalopp är inget för min kropp

Maraton, halvmara, triatlon och svenska klassiker – känns som alla har gjort ett megalopp. Men inte jag. 

När jag började springa för 10 år sen så var det inte jättemånga i min bekantskap som antog utmaningen med långdistans. Det var få, ofta ovanligt vältränade eller ”sega” personer, som gjorde nåt eller några sånna lopp. Men det har onekligen hänt nåt. Folk går rekordsnabbt från soffpotatis till att åka runt i världen och springa olika balla maratonlopp. Jag ska inte sticka under stol med att jag, i vanlig ordning, också vill hänga på trenden. Men i en tid då jag knappt kan fullfölja ett friskispass pga min instabila postpartumkropp så släpper jag den tanken för nu. 

Då är det väldigt skönt med artiklar som talar om för mig varför en helt vanlig 5 kilometersrunda är det bästa som finns. Läs det här:

With a growing obsession over distance races, and a focus on completion rather than competition, 5Ks have somehow lost a lot of their badassiness. They have become little more than a gateway drug for marathons. The prevailing mentality is to go longer and longer and longer, until one day you find yourself down six toe-nails, dressed head to toe in compression gear, contemplating your first 50-K ultra over a morning bowl of chia seeds. Stop! Listen to me.

Ja! Jag känner ba JA! Precis så vill jag tänka. Jag vill inte bara springa hela tiden, det är ju inte ens kul! Ha!

Läs hela artikeln här

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s