Insikt

”During these weeks, E will make the sixth leap in his mental development, which is known as the world of categories. Now, E learns that a large dog is not a horse and that a spotted cat is not a cow.”

Vet mitt barn vad en häst och en ko är? NÄR HÄNDE DET?

Vad hände?

Vad hände med tiden? Många många dagar har bara gått. Häromdagen insåg jag att jag bara kört på utan att tänka på vad jag gjort, och när jag gör så så blir det lite surt. Ja jag får typ nog och lackar ur. Det hände igår, va skitsur och visade det. Idag är det bättre. Idag har jag gjort ungefär det här. 

Dessa bloggare och influencers som äger. Många verkar ha åsikten om relevansen i det de gör, men jäklar vad starka de är. Och produktiva. Det krävs mycket att hålla igång en blogg och allt annat också, det ska gudarna veta. Idag blev Sandra Beijer min inspiration. 

Sen mötte jag och E upp farmor som tog E på en liten promenad. Här ser man tydligt pigmentsförändringarna i pannan som växte sig starkare under graviditeten. Kroppen och dess uttryck. 

Åt lunch strax efter kl 11. Orimligt tidigt men perfekt för mig. Skulle datat lite men batterierna var slut och jag hade glömt laddaren så jag ägnade mig åt maten kan man säga. Carbonaran på Nero, alltså jävlar va god den är. 

Och kaffet tillsammans med rivna artiklar som Es farmor hade med sig till mig. Den i bild handlade om Mallis.

Efter barnvakt, fika med farmor och handlande av middag och vin efter tips från Håkan Larsson så fikade jag igen…

…på Lasse i parken som har öppnat för säsongen. Äntligen!

Sen hängde vi i soffan…

…och efter ett tag sov vi båda två. En stund, tills dess att pappan ringde och väckte oss. Sen åt E gröt och jag och H åt oxfilé, chipotlebea med sparris och ruccola. Och vin. Och choklad. 

Nu är kl 23 och jag känner att kvällen är sen. Ha! Orka med sig själv. 

Sömnuppdatering, del 3

Jag vill inte jinxa nåt, men hittills har det gått över förväntan bra med nya sovrutiner. E och hans pappa har sovit bra utan mig och amning i 2 nätter. Ikväll lyckades Es pappa natta E i egen säng, utan att han somnat i vår säng bredvid nån av oss innan. Dessutom ca 30 minuter tidigare än tidigare.

En megaframgång! Dessutom har jag inte ammat på över ett dygn nu, och det känns bra i kroppen. Jag firar med vin.

Separationsångest och sömnuppdatering, del 2

Kampen fortsätter och natt 2 på soffan har börjat. Den följer en kväll på soffan, då jag ätit, sovit och traderat här sen vi kom hem från påskhäng i Bagarmossen. Har sålt träningsklader på Tradera för 800 kr och köpt UV-dräkter och ett par jeans för till E för 330 kr. Jäkligt gött att rensa ur grejer och samveten. 

Natt 1 på soffan gick bättre för E och hans pappa än för mig. Jag sov typ ingenting. E var nöjd med flaska och sov lite längre än vanligt på morgonen. Var tvungen att amma en gång på eftermiddagen för min skull, det gjorde för ont till slut, men snart klarar vi oss utan amning också. 

Men natt 2 inleds alltså nu. Tack vare att jag sovit på soffan så är jag lite extra mörkrädd. Kollar på Påtaglig fara med bland annat Harrison Ford, på TV4. Det känns lyxigt att somna till tvn, trots att filmen inte känns skitkul alls. 

Sömn är ett eget jäkla kapitel av föräldraskapet jag aldrig kunde föreställa mig innan E kom. Försöker att inte låta sömnbristen förgöra mig, men fan vad jag längtar efter en hel natt. Nästan lika mycket längtar jag efter att inte vara en sån som tjatar om sin sömnbrist. 

Tack vare renoverande grannar (sen 2 veckor +) och tripp till Bagarmossen så ballade E ur helt av sömnbrist idag. Svär mig evigt trogen vår rutin och lovar heligt att fortsatt hålla mig till den. 

Separationsångest och sömnuppdatering

Det är påskafton, snart påskdagen, och jag sitter i soffan. Vi ska testa första natten utan amning och jag ska sova i vardagsrummet ett par nätter nu för att inte störa är det tänkt. Det känns lite tufft. Tuffare är jag trodde. Jag är van att sova samma rum som E och känner mig trygg med det. Nu ska jag helt plötsligt inte göra det. Hoppla hej.

Jag hoppas innerligt att detta betyder att jag ska kunna sova lite bättre. Det har varit riktigt dåligt med sömn på senaste, tiden flyter ihop men E och jag vaknar flera gånger per natt numera. Om detta test funkar nu så kommer jag iofs få en tidigare morgon än på länge, men kanske kan jag äntligen få sova fler timmar i sträck. Vår nya soffa från Mio gör det hela lite enklare iallafall, jäklar vad skön den är!

Önska oss lycka till nu! Jag behöver det.

 

 

 

 

 

Män som dömer kvinnor

Kommer ni ihåg det danska programmet där män satt och dömde nakna kvinnokroppar? 

Nu har holländarna kommit på att det är en sport och gissa om kvinnor är gravida eller bara feta. Japp. Jupp. Det är sant. 

Hittade detta på Annika Leones Mama-blogg: Gravid eller bara fet? Toppenbloggare btw! 

Programidén = 🖕🖕🖕(tre x fuck-you-finger för er som inte ser emojis)

Låt kvinnors kroppar bara få vara kvinnors kroppar och ingenting annat. Inga bikinikroppar, mammakroppar, gravidkroppar – kvinnokroppar!

Mamma, är lik sin mamma?

”Nu bajsar han!” 

Mormor – alltså min mamma och Es mormor – ropar från vardagsrummet till mig i köket. 

”Men! Tack, men nej tack för informationen!”

Är min spontana tanke innan jag kommer på att det faktiskt var väldigt BRA information. Jag kommer på mig själv. 

Mormor har sovit över och det har gått bra. Och nu såhär på förmiddagen är det ju jäkligt skönt med sällskap. Även om jag i vanlig ordning inte gillar att snacka på morgonen så har det funkat. Yes! 

Och så kommer jag på mig själv med att E kommer ju hamna där. Jag kommer bli jobbig på nåt sätt. Jag kommer säkert be om ursäkt för mig själv och flytta på mig för att inte vara ivägen. 

Den tanken är svår. Just nu känns bebislivet lite härligare än innan. 

Megalopp är inget för min kropp

Maraton, halvmara, triatlon och svenska klassiker – känns som alla har gjort ett megalopp. Men inte jag. 

När jag började springa för 10 år sen så var det inte jättemånga i min bekantskap som antog utmaningen med långdistans. Det var få, ofta ovanligt vältränade eller ”sega” personer, som gjorde nåt eller några sånna lopp. Men det har onekligen hänt nåt. Folk går rekordsnabbt från soffpotatis till att åka runt i världen och springa olika balla maratonlopp. Jag ska inte sticka under stol med att jag, i vanlig ordning, också vill hänga på trenden. Men i en tid då jag knappt kan fullfölja ett friskispass pga min instabila postpartumkropp så släpper jag den tanken för nu. 

Då är det väldigt skönt med artiklar som talar om för mig varför en helt vanlig 5 kilometersrunda är det bästa som finns. Läs det här:

With a growing obsession over distance races, and a focus on completion rather than competition, 5Ks have somehow lost a lot of their badassiness. They have become little more than a gateway drug for marathons. The prevailing mentality is to go longer and longer and longer, until one day you find yourself down six toe-nails, dressed head to toe in compression gear, contemplating your first 50-K ultra over a morning bowl of chia seeds. Stop! Listen to me.

Ja! Jag känner ba JA! Precis så vill jag tänka. Jag vill inte bara springa hela tiden, det är ju inte ens kul! Ha!

Läs hela artikeln här