Jag är knäckt

E bangade en sovstund till igår och svimfärdigheten tog tag i mig. Jag hörde av mig till H och sa som det var och att jag inte mådde bra. Han svarade direkt att han skulle komma hem, plocka med lunch på vägen och sen jobba eftermiddagen hemma. Jag bara föll. Jag började gråta. Jag kände hur jag var helt knäckt. Jag hade inte sovit på flera nätter och såg ingen förändring. Jag liksom tappade förmågan att se att jag kunde göra någonting annat än att stå vagga. 

Tack vare att H kom hem fick jag i mig lunch och ca 2 timmar slummersov på soffan. Kvällen var som ett töcken. Sen gick jag och la mig innan de andra och fick 3 timmar kvalitetssov innan nattpasset började. Kanske det skönaste sovet sen E föddes. 

Har flera gånger blivit påmind från många håll – en gång från en snäll främmande kvinna på Big Baby-parkeringen i Kungens Kurva – att allt är faser och går över. Det är min livlina just nu. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s