Tankar inför förlossningen

Jag har inte varit särskilt rädd/orolig/nojjig inför förlossningen. Nu när det bara är dagar kvar till beräknad förlossning så känner jag oftast att jag ser fram emot förlossningen, men ibland tänker jag att jag stannar hemma istället. Jag är ju så trött så hur ska jag orka?

Annars så handlar tankarna mest om konkreta saker som:

  • Godiset i förlossningsväskan
  • Är bebis kläder ok och i rätt storlek?
  • Har sambon tillräckligt med mat och kommer han kunna sova om det behövs?
  • Hur kommer det att kännas nr jag måste gå på toa under och efter förlossningen?
  • Lustgas? Hjälp!
  • Kommer jag storböla när jag ser bebis för första gången?
  • Amning
  • Amning
  • Amning

Men det är en sak jag tänker extra på, och det är om vi kommer få den plats vi önskar. Vi har valt Södersjukhuset, och siffrorna ser bra ut men man vet aldrig. Jag räknar inte med att få föda i Stockholm men håller tummarna. 

Läste ”Vi kände oss pressade att lämna BB så fort som möjligt” i helgens SvD och lämnades med en helt ny känsla av: Vaffan?! 

Föräldrarna i artikeln beskriver:

– Det fanns mycket oro inför förlossningen, men det värsta var nästan efteråt när vi kände oss pressade att lämna BB så fort som möjligt. Vi var en belastning och var i vägen för andra. 

Om det är nån gång i livet jag vägrar, vägrar, vägrar stressa så är det när jag föder mitt första barn. Och det är den viktigaste striden jag är beredd att ta. *adderar denna tanke för hand i vårt utskrivna förlossningsbrev*

Ps. Behöver du mall för förlossningsbrev så finns det väldigt bra exempel här:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s