Saker jag kanske kommer ångra att jag sagt och saker jag vill hålla på

Innan man går igenom någonting så går det ju inte att förstå vad det innebär och hur det känns. Inga konstigheter varken när det gäller att springa en mil, ställa upp i en talangjakt eller föda barn/vara förälder.

Nu sitter jag här och väntar på att få komma in till BB på SÖS och sätta igång min förlossning. Den här väntan känns längre än någon av de 2 veckor jag gått över tiden. Det lämnar en del utrymme för att tänka på saker. En typiskt sån sak är allt som sagts (läs: jag sagt) om förlossning och föräldraskap fram till idag.

  1. ”Jag ska alltid prioritera att måla naglarna”. Detta ska jag ha sagt för ett gäng år sen, det fick jag påtalat av 2-barnsmamma och kompis i början av min graviditet. Det hade nog stört lite. Jag ångrar att jag sa det, även redan innan jag blev gravid faktiskt.
  2. ”Jag ska aldrig tvinga mina vänner äta middag/kalasa med mig kl 17 varje gång vi ska ses.” Detta kommer jag tvinga mig själv komma ihåg pga ego.
  3. ”Man går inte i bredd med barnvagnar, så är det bara.” Detta står jag fast vid för alltid. MEN! Jag till viss del vill ge igen för alla de gånger jag fått stanna upp under min graviditet pga andra – alltså barnvagnslösa kontorsmänniskor – inte kan låta bli att gå bredvid varandra. De hastar fram så pass att de inte ens märker om de råkar komma åt en gravidkropp på vägen dit de ska.
  4. ”Jag kommer ha barnvakt råtidigt för att man måste vara sig själv också.” Här ger jag mig själv utrymme att omvärdera uttrycket råtidigt. Nu vill jag inget annat än att träffa och hänga med min son.
  5. ”Jag ska inte förvänta mig att de som vill träffas ska komma till mig.” Sanningen är att när man blir förälder så har man andra förutsättningar. Problemet är att de förutsättningarna är mina, ingen annans, och därför ska andra inte behöva anpassa sig till mig. Så många gånger som jag som jag fått höra att ”det blir enklast om du kommer hem till oss”. Sant, men det blir inte roligast varje gång. Det här vet jag att jag kommer att behöva kämpa med, men säger jag det högt så blir det svårare att ge upp inför det.

Bonus: saker jag fått höra som jag gärna vill utmana irl:

  • ”Du kommer inte vara sugen på vin i början”. Hmm…
  • Den förväntade paniken på folk i mammagrupp. Värt att ge det en chans ändå.

Det blir spännande detta.

Status och sinnesstämning

Kläderna väntar. Familjen väntar. Böckerna väntar. Vi väntar. Godiset i bb-väskan väntar. Vännerna väntar. Korgsängen väntar. Babynestet väntar. Adidasskorna väntar. Vagnen väntar. Bäckerna väntar. Kollegorna väntar. Vi väntar!

Jag har så mycket vatten i fötterna att de dallrar när jag går. Jag skämtar inte. 

Jag har ca 3 plagg jag fortfarande kan använda. Jag tvättar underkläder som en tok pga hälften av trosorna jag kan ha ligger nedpackade och redo i bb-väskan. 

Vi får äta upp det vi köpt som sambomat till bb så att det inte blir gammalt. Sen köper vi nytt, å så håller vi på så. 

Jag kollar så mycket på tv att det bokstavligen kryper i kroppen på mig och jag måste gå några varv i lägenheten. Sen blir jag trött och får sammandragningar och måste vila igen. 

Jag längtar efter regn pga det känns bättre att vara hemma så mycket som jag är då. Och så gillar jag olika sorters väder förstås. 

Jag vänder på kronorna pga man blir rätt fattig på föräldrapengen. 

Jag längtar efter en vanlig promenad. Jag drömmer om en löprunda. 

Jag suktar efter kött, ost och vin. 

Jag saknar omvärlden och sena kvällar. 

Men nu har jag bokat in oss på SÖS. Så senast på torsdag åker vi till förlossningen. 

Jag älskar att fylla år!

Jag fyllde år i fredags. Födelsedagen, jag älskar den! Jag gillar inte att stå i centrum, tycker att det är jobbigt att hantera när nån sjunger för mig å så. Men mina födelsedagar innehåller ganska lite sånt. Får en och annan sång men jag får ännu mer närhet och häng med mina viktigaste. 

Har önskat mig en sak i år och det fick jag. Mössa av Acne Studios, kolla vilken dröm! Sen firade jag och bebis med en cola light och Arkiv X i soffan en stund.

Därefter blev jag hämtad av en bästis som heter Kalle. Han lastade in mig i en taxi och vi åkte ut till Oaxen på lunch. LYXEN! Jag blev helt paff. Och satan va gott det var. Jag fick en ”Veckans värsting” vilket innebar en friterad kolja med dansk remoulad, kålrabbi och färskpotatis – se bild nedan. Det smakade som en dröm! Men bäst av allt var att jag fick hänga med en bästis mitt på dagen i 3 timmar på en fredag, det var den bästa delen av presenten.

Fördrink och meny på Oaxen Slip
Menyn, bästisen och fördrinken på Oaxen Slip.

Sen fick jag skjuts hem och sov gott på soffan i 3 timmar.

På kvällen kom mamma och svärmor på middag som sambo fixade från Hötorgshallen. Vi ville hänga istället för att laga mat så det fick bli tomatsallad med fetaost/mozzarella (kunde inte välja ost så jag fick båda) och olivolja + salt från Mallis, laxpudding från Melanders och chokladmoussetårta från Vete-Katten. En perfekt födelsedagsmiddag. Ja, eller det hade suttit bra med ett glas vin till, men bebis trivs så bra där inne i magen att det får vänta ett tag till. 

När mammorna dragit hem var jag vaken längre än jag varit på flera månader. Kom på att det inte bara var min födelsedag utan även sista fredagkvällen utan barn. Det var en känsla värd att känna en stund.

Vecka 41 +4

Eller vecka 40 +12. Jag har gått över 12 dagar. Senast torsdag är det dags för förlossning. Jag räknar med att det blir just på torsdag pga bebis inte visar tecken på att komma tidigare. 

Det är tufft att gå över tiden. Jag tycker synd om mig själv och vill gärna höra att det är synd om mig. Det gör det liksom lättare i denna kraftkamp mot kroppen att höra att andra förstår och att de gärna hjälper till.

Det som inte hjälper är ungefär det som Nina Åkestam förklarar i ett inlägg på Facebook nyligen. Hon har fått sitt barn och skriver om småbarnslivet, att det är coolt med tufft, och att hon ofta får höra att ”det är så härrrligt också”:

”Det blir också bättre av att prata med andra och få tips och råd. Men är det nåt man aldrig behöver, så är det att andra berättar för en hur man borde känna.”

”Jag förstår att den som säger så säkert bara vill hjälpa till och vara lite positiv. Men den som verkligen vill underlätta gör det genom att lyssna, oavsett vad som sägs.”

Konkret för mig så innebär det att Heja! och Kämpa! och ”Du är så stark!” och ”Du kommer inte komma ihåg detta sen när det är över” är toppen. Likaså tips om saker att äta och göra för att få tiden att gå eller förlossningen att komma igång. Oavsett om sakerna faktiskt hjälper eller inte så gör tipsen det. Att prata om saker som händer efter graviditeten är också bra. Pga ”inre målbild”, som profylaxinstruktören pratade om, är bra. 

Saker jag råder alla till att sluta säga till gravida är att ”det kommer gå så snabbt nu” eller ”det är snart över” eller ”ja men så är det” eller ”du är ju inte gravid så många gånger i livet” eller värst av allt ”Njut nu!”. 

Njuta?! Av?!

Fötter under graviditet
Ett par gravidfötter innan dagens utflykt och den riktiga svullnaden.

Nätterna och knäna är värst. Inför läggdags har jag ofta den där ångesten som man kan känna när man är förkyld eller hostig. Jag vet att jag kommer vakna flera gånger av total obekvämhet och ett sätt att undvika det är att stanna uppe så länge som möjligt. Trots att alla fattar att det bara gör allt värre. 

Knäna är så vätskefyllda att minsta rörelse gör ont. Jag har lidit av knäproblem sen nästan alltid, och blivit behandlad för det i långa perioder, men det här jag upplever nu är ingen lek. Att sätta sig på toan är en pärs.

I en Facebookgrupp jag är med i så fick jag nyss ta del av en förstföderska som skulle bli igångsatt. Hon var lite nervös och sökte stöd i gruppen. Hon fick en tid i Stockholm men när det var dags så fanns det inte plats för henne och hon blev hänvisad till Södertälje. Det skulle innebära en 2 timmars transport till förlossningen. Kostnad för taxi = 1000 kr och det hade hon absolut inte råd med. 

Hennes förtvivlan och rädsla var så tydlig, och reaktionerna på inlägget visar att hon är långt ifrån ensam om att behöva hantera en sån situation. Stödet i gruppen var enormt och allt gick tills slut bra, men att denna kvinna fick lägga energi på den typen av oro istället för förlossningen är förjävligt. Helt jävla oacceptabelt att kvinnor som ska FÖDA BARN får hasta omkring i timmar och spendera dyra pengar. 

Jag och min sambo har valt BB på SÖS, men sen dag 1 har jag varit inställd på att det vore en lyx att få föda där. Exklusivt liksom. 

Jag känner ett motstånd till att skriva detta omåttligt negativa och trötta inlägg. En annans klagomål är det mest ointressanta som finns, men den här gången tillåter jag mig själv. Jag har det jävligt jobbigt. Alla gravida kvinnor bör ges utrymme för att tycka att diverse är jobbigt. 

Nu är det dags för barnmorskan och info om så kallad ”induktion”, eller igångsättning som alla egentligen säger. Hoppas detta får bebis att bestämma sig för att själv bestämma och komma ut tidigare än torsdag. Helst typ nu. 

Wait for it…

40+4 och vi väntar på vår bebis. Han trivs fortsatt bra där inne. Idag har 3 av mina favvomammor – 2 bästisar och min egen mamma – ringt istället för det vanliga sms:andet. Även dom börjar bli rastlösa och säger att de är på helspänn. Och allt som kan tolkas som att nåt är på g tolkas just så.

En reflektion är att min sambo inte får samma typ av samtal från sina vänner. Och de som hör av sig till mig är kvinnor. Drar inga andra slutsatser än att vi kvinnor förväntas göra det, vi förväntar det av oss själva också. 


Har avslutat filten jsg stickade. Jag tappade bort mig lite i mönstret (igen) så det fick bli en liten bebisfilt. Kan nog funka som en extrafilt till vagnen i vinter.  Nu har jag börjat på en halsduk till mig själv i detta fina blå-grön-lila garn. Jag slätstickar med smala stickor så det kommer ta tid, ska bli kul och se om det blir klart. 

Nä nu får bebis komma. Jag har snart sett 7 hela säsonger av Criminal Minds. 

Och just det! Grattis på TV-spelsdagen, Programmer Day, Europeiska migrändagen och Internationella Munhälsodagen. 

Due date 

Jag är 100,4% gravid. Det säger Gravid & Baby-appen iaf. Gott att veta att det går att vara mer än 100%.

Gravid och Baby-app

Igår var det 7 september och det datum då bebis var beräknad. Det känns på riktigt i heeela kroppen att det är på gång: har haft förvärkar av och på i 2 dygn, vätska i hela kroppen som gör att jag har väldigt ont i lederna, jag sover dåligt och blir mätt/hungrig riktigt fort.

Var på det sista vanliga besöket hos barnmorskan – aka bamuschka – hos BB Family Kungsholmen. Sambon kunde inte följa med pga han hade feber (dålig tajming älskling) så jag gick dit ensam för första gången. Vi gjorde det vanliga som att snacka om läget, kissa i kopp, kolla blodprov, mäta mage och lyssna på bebis hjärta. Allt var ok och han växer gott.

Vi pratade också vad som händer när man går över tiden så som vi nu gör. Ett extra ultraljud görs och om man vill så får man gå till barnmorskan 1 gång i veckan fram till igångsättning. Ultraljud skulle ju vara rätt roligt att göra helt klart.

Stickar babyfilt i soffan

Annars så händer det inte så mycket. Igår avslutade jag en stickning jag jobbat på ett tag. Det är den första stickningen jag gör i vuxen ålder och den blev inte bra, jag är mest nöjd över att jag lyckades få ihop nåt riktigt alls. Mönster och garn kommer från Stoff & Stil som jag varmt rekommenderar.

Nu står nästa utmaning inför oss: Försäkringskassan. Hittills har vi lika många frågetecken som innan och googlandet har nått nya nivåer. Fortsättning följer etc osv.

Tankar inför förlossningen

Jag har inte varit särskilt rädd/orolig/nojjig inför förlossningen. Nu när det bara är dagar kvar till beräknad förlossning så känner jag oftast att jag ser fram emot förlossningen, men ibland tänker jag att jag stannar hemma istället. Jag är ju så trött så hur ska jag orka?

Annars så handlar tankarna mest om konkreta saker som:

  • Godiset i förlossningsväskan
  • Är bebis kläder ok och i rätt storlek?
  • Har sambon tillräckligt med mat och kommer han kunna sova om det behövs?
  • Hur kommer det att kännas nr jag måste gå på toa under och efter förlossningen?
  • Lustgas? Hjälp!
  • Kommer jag storböla när jag ser bebis för första gången?
  • Amning
  • Amning
  • Amning

Men det är en sak jag tänker extra på, och det är om vi kommer få den plats vi önskar. Vi har valt Södersjukhuset, och siffrorna ser bra ut men man vet aldrig. Jag räknar inte med att få föda i Stockholm men håller tummarna. 

Läste ”Vi kände oss pressade att lämna BB så fort som möjligt” i helgens SvD och lämnades med en helt ny känsla av: Vaffan?! 

Föräldrarna i artikeln beskriver:

– Det fanns mycket oro inför förlossningen, men det värsta var nästan efteråt när vi kände oss pressade att lämna BB så fort som möjligt. Vi var en belastning och var i vägen för andra. 

Om det är nån gång i livet jag vägrar, vägrar, vägrar stressa så är det när jag föder mitt första barn. Och det är den viktigaste striden jag är beredd att ta. *adderar denna tanke för hand i vårt utskrivna förlossningsbrev*

Ps. Behöver du mall för förlossningsbrev så finns det väldigt bra exempel här: